Kanske är dags att berätta hur det verkligen ligger till.

Just nu sitter jag och kollar ut på regnet.. Blev inget Dalarna för min del. Jag hamnade på akuten med en knäskål ur led.. Bra jobbat va? Hur som helst så tillbringade jag torsdagskvällen nerdrogad på akuten med endel smärta.. Har vart mestadels sängliggandes eller soffliggandes för att det gör ont att gå för mycket +att jag belastar det andra knät fel så jag får ont där med.. Så min helg har inte direkt varit på topp! Men jag har äntligen fått min drömfångare :D

Angående knät så är jag mer rädd för att få samma medicin igen än vad jag är för att knät ska hoppa ur led.. Även om det gjorde sjuhelvetet så jävla ont så var tiden med medicinen värre.. Det kändes som om att nån tryckte ihop mig i min egna kropp och styrde allt så att jag bara kunde sitta och titta på.. Jag vet att jag prata men jag hittade inte min egna röst, jag kände inte mina händer och visste inte hur jag skulle styra dom.. Ändå lyckades jag krama om spypåsen.. Jag lyckades ta den till munnen men jag vet inte hur.. Värst var nog när ambulansmännen frågade nått och jag öppnade munnen för att svara men hittade inte rösten och sekunden efter så hör jag min egna röst svara på frågan, men jag vet fortfarande inte hur jag lyckades. Sen ska vi inte prata om den delen där det kändes som om att jag svävade(från när medicinen börjat värka tills jag började vakna till liv i ambulansen), kan inte ens förklara det. Men det var så jävla läskigt! Och när jag väl var klar i skallen på akuten så hade jag mer ont i handen där saken för sprutor satt än vad jag hade i knät, men ja.. Det blir ingen ridning för min del på ett tag och så ska jag snart till en sjukgymnast.. Men värst är nog skolan och alla jävla trappor! Vet inte hur jag ska klara den delen:(

Gulligt var det i alla fall att jag fick hålla en av ambulansmännen i handen när dom först satte in "nålen" och sen när jag fick själva sprutan! Torsdagens ros till dom! Men nu i efterhand vill jag träffa dom, jag vet inte om jag skrek? Om jag pratade när jag var helt borta? Hurfan lyckades dom få ut mig ur tåget? Så många frågor och inga svar..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback