på lördag smäller det ♥


På lördag smäller det, jag ska få träffa min prinsessa.. Mitt i alla problem ser jag ljuset igen, jag ska få se henne med egna ögon.. kan inte fatta att det inte är många månader ifrån ett år sen jag såg henne.. jag är så rädd för att nått gått snett, att vårat band försvunnit helt. Blandade käsnlor på den, men jag är så glad att tårarna rinner, MIN prinsessa, även om hon inte är min så är hon min sessa. Ååå vad jag saknar henne.. varför blev det såhär? varför blev du sjuk? varför varför varför? det känns hemskt att tro på ödet och inse att jag förlorade dig. Ja jag har heddan och älskar henne, hon har en stor del av mitt hjärta. Men Zoya, hon tog den största och det är verkligen som ett stort tomt gapande hål efter henne.. Känns så otroligt att jag ska få träffa henne snart..

Har ni läst min blogg länge har ni säkert läst om hur jobbigt det är.. Allt som var så sant mellan oss, all glädje jag fick med henne allt som blev ett minne.. Tillslut förlorade jag det, de gled ifrån mig. Allt kändes som en dröm. Att jag, jag av alla människor hade turen att få ha henne i mitt liv det trodde jag aldrig.


Kommer fortfarande ihåg när jag skötte Grodan. När Zoya bara var, det där jävla tjuriga stoet i stallet, som hatade att jag satte på täcket på henne eller tog av det. Som bara kickade mot mig. Jag kommer ihåg första gången jag red henne. Hur rädd jag var. Hade ju hört en massa om henne och man kunde inte ta för hårt i munnen på henne. Jag råkade göra det och självklart kastade hon sig en liten bit från marken och smällde till mig på läppen. Fläskläpp? ja. Men nånting hände, jag visste att hon var värd att kämpa för. Och hon tog ifrån mig dom flesta av mina rädslor. 
Att jag hade det bandet till henne att jag kunde sitta på en studsmatta medans hon betade. Att hon kunde äta gräs från studsmattan medans jag satt på den utan att flyga sjuhundra meter. Den var ju livsfarlig när man red förbi den.
Jag trodde att jag skulle få många år med henne, men det varade bara i några månader. Men dom och mina månader med heddan, dom har vart dom bästa i mitt liv. 
men jag är inte riktigt hel utan zoya. Hon flyttade ifrån mig och tog en bit av mig med sig. Den dagen hon dör, dör även en bit av mig. Min bästa vän, loved you once, love you still, always have, always will ♥
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback