En gång i tiden sa jag att det skulle bli du och jag igen, jag svor på det. Jag lovade det, även om du ville eller inte.. Jag svor för min egna skull att en dag skulle jag sitta på din rygg med den där bubblande känslan igen. Jag skulle älska dig, oss, som jag en gång gjorde. 
Men den dagen kommer aldrig. Idag lämnade du mig, för alltid. Dom lät dig vandra vidare till dom evigt gröna ängarna där du slipper all smärta. Även om jag lämnade dig så älskar jag dig och det gör ont, det kommer alltid göra. Mina fina felix, jag kommer aldrig glömma dig eller vem du gjorde mig till. Jag kommer för alltid och förevigt vara dig tacksam, du räddade mitt liv som ingen annan kunde. Jag vet inte var jag hade vart idag om aldrig du kommit in i mitt liv, vem jag skulle vart och helt ärligt så vill jag inte ens veta, du var mitt allt. vila i frid min vackra underbara